Under den första tiden läste jag allt jag kunde komma över på nätet. Allt jag läste var lika nedslående. Att katter med denna diagnosen bara blir sjukare. Dom går aldrig upp i vikt. Om dom håller vikten ska man vara väldigt glad. Tyvärr är prognosen dålig. Jag läste och grät samtidigt som jag försökte ta hand om katten. Ännu en liten chock fick jag när jag var inne på fass och läste om medicinerna han fick. Den ena tabletten var direkt olämplig att ge till någon som hade njurproblem. Jag tog upp detta på nästa besök hos veterinären. Han förstod inte alls varför den skulle vara olämplig men satte ut båda på en gång. Vi gjorde ett ultraljud på njurarna och det visade sig att han bara har en som fungerar. Den andra var liten som ett russin knappt. Dom gav honom mer vätska, drog kanylen, som dom förövrigt sa hade suttit i för länge. Ja det var ju deras fel, det också. Dom hade tagit in extrapersonal i rummet för att hålla honom när dom skulle ge vätskan för att dom var så rädda för vad han skulle göra. Det visade sig räcka med att jag höll honom och en satte droppet. Såg hur förvånade dom blev och flera sa det också. Monsterkatten var inte så farlig idag.
Njurarnas funktion är bland annat att rena blodet men även reglera blodtrycket. Därför ger man vätska för att hjälpa njurarna och skölja igenom. En njurkatt behöver mer vätska än en vanlig frisk katt. Han sattes in på blodtryckssänkande medicin, Fortekor. Mest för att det kan ge ett ökat välbefinnande hos njurkatter. Han blev även ordinerad Viacutan plus. En olja med essentiella fettsyror och som också skulle kunna hjälpa till något.
Vi åkte hem med Kasper med det tråkiga beskedet men beredd på att göra hans sista tid så bra som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar