Njurkatterna forts.3

Det är nu elva månader sedan vi fick veta att han var njursjuk. Såg honom precis vid matskålen sitta och äta. Det har under denna tiden gått bra. Men några motgångar. En natt hade han ont. Vi vet inte varför. Tog honom till veterinären direkt på morgonen. Han visste inte vad som var problemet. Han klämde och kände och det som hade plågat min lilla katt en hel natt verkade vara som bortblåst. Han gav honom en tablett mot illamående för att han skulle komma igång och äta direkt igen. Han hade egentligen inte tappat aptitet förutom under natten. Väl hemma blev han som vanligt igen. Några månader senare kunde jag se när aptitet började dala att det var dags att vätska upp honom lite och ringde veterinären och fick komma dit och ge dropp. Varje gång jag varit inne med honom hos veterinären har jag bett dom ge honom vätska.

Jag har lärt mig se tecken hos honom så att jag kan hjälpa honom på bästa sätt. Han har sedan sista gången när han tappade aptitet gått ner något i vikt men som han äter nu så verkar det som han kommer gå upp det igen.

Det jag ännu inte skrivit om är att Kasper har en bror, Oliver. Han visade tecken på dålig aptit bara några månader efter att Kasper fått sin diagnos. Olivers njurvärden var även dom något höga. (Kaspers hade varit skyhöga) Så nu hade vi två njurkatter. Oliver röntgades och visade sig ha två normalstora njurar och hans värden gick ner till normalt efter första omgången vätska så hans diagnos var inte lika allvarlig.

Nu äter båda två njurfoder med god aptit. Lilla Oliver hade sist vi var hos veterinären gått upp 600 gr. Har förresten bytt till en annan veterinär och där tycker dom Kasper är en av dom snällaste katter dom träffat.