Det smattrade redan på rutan när jag vaknade. Såg att det var mörkare än vanligt med. Hade ingen egentlig anledning att gå upp förutom en fantastisk hunger som gjorde sig tillkänna. Så jag gick upp och gjorde mig en skål a-fil och müsli, en kopp rött te och tog en multivitamintablett. Men nudå.. vad ska jag göra nu. Ska springa idag och har egentligen inte ont av regn när jag gör det men föredrar när det duggar eller regnar litegrand. Nu häller det ner.
Är less på att hänga hemma. När jag är ledig har jag ärligt talat inte jättemycket att hitta på. Har bott här i två år nu men känner fortfarande inte jättemycket folk här. Några man fick kontakt med i klassen har ju flyttat hem igen. Mina allra närmaste tjejkompisar bor ju en sisådär 45 mil bort. Svårt att springa över på en fika eller bara lite skönt balkonghäng.
Så.. summan av kardemumman är att jag längtar hem. Jag skulle gärna flytta hem igen. Söka jobb som hudterapeut där och slå mig ner någonstans. Mitt problem är ju att jag har en pojkvän som inte är därifrån. Han lockas nog inte lika mycket av tanken som jag gör. Han har sitt jobb på brandkåren här som han förövrigt precis fått fast jobb på. Han har även sina vänner här. Sin familj har han i Östersund. Är man i en relation så är ju alla såna stora beslut bådas. Man är ju två om saken. Ofta är det skönt att vara två som stora beslut men i vissa fall som i detta så blir det dubbelt så svårt istället.
Jag är övertygad om att allt kommer lösa sig till det bästa så småningom, det gör det alltid. Men när man är mitt i det kan det bli lite mycket funderingar, speciellt för en sån liten analyserande uggla som jag själv.
jag förstår vad du menar men analyserande uggla, du har ju en lillasyster uggla:)
SvaraRadera