Ingen bra dag

Kommer prata lite tråkprat här. Under våren har jag haft väldigt oregelbunden mens.. rättare sagt ingen alls. Nej jag är inte med barn. Jag har heller aldrig tidigare haft oregelbunden mens så jag blev lite orolig. Till slut bestämmer jag mig för att sluta med p-pillrena för att vänta och se om den kommer igång av sig själv och därefter starta med p-piller igen. Ja så hände också som tur var. Dagen idag började med att jag drömmer att jag har väldigt ont. Vaknar och känner igen smärtan, den är alltså kvar även i vaket tillstånd. Jag har två gånger tidigare i livet haft det jättesvårt första mensdagen. Så var det även idag, gånger hundra. Jag kunde nätt och jämt ta mig själv till badrummet. Visste att det var lika bra att jag befann mig där då jag av erfarenhet vet att jag kommer må illa. Så blev det också imorse. Smärtan tilltog så sakta och tillslut låg jag ihopkrupen på badrummsgolvet och gungade. Kände mig yr av hur den helt övertog mig. Var ensam hemma och blev till slut till och med rädd att det här kanske inte var normalt. Skulle jag ringa abulans eller mamma och be om hjälp. Jag kände illamåendet komma och kräktes i flera omgångar. På något sätt var det nästan skönt för smärtan kändes inte av lika mycket när man var helt fokserad på annat. Så fort jag hade spytt klart hasade jag ner på golvet igen och låg ihopkrupen och försökte andas normalt, svettades och frös om vartannat. Började skaka och bestämde mig för att ringa någon om det inte gav med sig på en stund. När det känns som om det gått en evighet känner jag tillslut att det känns något bättre, märker att jag kan börja tänka på annat än bara smärtan. Försöker slappna av och hoppas att det är på väg att ge sig. Det är det. Jag lägger mig ner på golvet, drar ner en tröja från en krok i badrummet och tar toalettpappersrullen som huvudkudde. Efter det jag precis gått igenom känns det som om jag ligger i en hästens. Golvet känns svalt mot mot huden. Min lilla katt har varit med mig hela tiden. Känner på sig att jag inte mår bra och ligger nära nära hela tiden. Om och om igen puffar han på mig med tassen som för att försäkra sig om att jag är vaken. Jag känner igen hans beteende från när hans kattbror var sjuk och han skyddade honom. Jag blir rörd av min lilla katts kärlek och omtanke. När jag legat en stund känner jag att illamåendet försvunnit helt och att jag trots smärtan kan ta mig till sängen. Väl där känns det äntligen som om jag kan pusta ut och somnar snabbt. När jag vaknar igen nästan två timmar senare är nästan all värk borta. Jag har efter den här erfarenheten bestämt mig för att jag måste gå och få starkare tabletter för framtiden då jag slutar med mina piller för längre tid. Ikväll kan jag ju börja med mina p-piller igen så jag slipper vara med om detta på ett tag.