Snart

Nu är det bara några dagar kvar. Som vanligt börjar jag bli nervös. Jag har tränat ganska så mycket men dessvärre inte alls så länge som man borde. I Januari satte jag igång på allvar.. innan dess hade jag inte tränat alls så mycket som nu i vår. MEN jag ska verkligen försöka pressa mig lite extra. Har nu läst på flera sidor att det ofta är huvudet som sätter stopp, man tror att man inte kan springa fortare och fastnar i ett tempo som är hyffsat behagligt. Jag är nämligen frustrerad över att jag inte blivit snabbare. Sprang intervaller igår på ca 400 meter och jag vill kunna springa i 18 km/timmen men det går bara inte.. hamnar någonstans runt 16 och halvdör sådär på sluttampen och pressar mig ända fram. Sista intervallen körde vi jaktstart. Jag som är långsammare än sambon fick starta en liten stund före och sen försöka hålla undan. Jag hörde honom komma springandes så jag lyckades faktiskt öka och körde den sista biten på över 19 km/timmen. Det som är sjukast av allt är att jag lyckas pressa mig några hundra meter eller så i det tempot och kenyanerna springer så ett helt maraton?!?! Men i år ska jag inte ge upp mot hösten och springa på i mitt makliga tempo. Jag ska fortsätta med fartträning och bli snabbare.

Idag ska jag ut i fyra kilometer och fartträna eller ska jag kanske säga träna med huvudet. JAG KAN SPRINGA FORTARE.